Surferbroes

Nu till det viktiga. Dykning. För att förstå denna fantastiska aktivitet så måste man göra det själv, men jag ska försöka förklara vår erfarenhet inom ämnet.

Vi startade kursen med en teori som vi fortsatte med två dagar tills vi fick göra provet den 3:e dagen. Men det var ingen räkmacka vi gled på. Vi har spenderat två hela kvällar, kanske 6-8 timmar totalt med att plugga på hotellrummet. När vi klockan halv nio har kommit till centret så har vi haft kanske 3 timmar teori varje morgon. 

Till en början så var vi på grunt vatten och fick chansen att öva på en del "skills" som vår otroligt erfarna, sköna och duktiga dykarinstruktör Paul så prydligt utryckte det. Detta innefattade bland annat att ta av och sätta på sig masken under vatten, prata via tecken och andas via varandras regulator "munstycke". Efter detta så var det dags att ta sig ner till djupare vatten.. 18 meter djupare. 

Nere på djupet i det stora blå är det som en ny värld öppnar sig. Nästan allt där nere lever verkligen och det känns nästan som att man själv lever i ännu större utsträckning. Vi simmar omkring och ser oss runt bland fiskar, korallrev och en massa olika färger och alla är överens om att detta är en topp 3-upplevelse i livet. 

Efter ett teoriprov, bevis på att vi bemästrar några av dessa dykar-"skills" och fyra, obegripligt härliga dyk så fick vi alla våra dykarcertifikat. 

Jesper har inte haft det lika roligt då han har pendlat mellan ett löjligt hotellrum och sjukhuset. Men han har inte klagat och förhoppningsvis mår han bättre i Bali och kan kanske skaffa sig ett certifikat där borta istället. Han har sysselsatt sig med att titta på film och har mött upp oss lagom till lunch och middag. 

Nu sitter vi på vårt rum och ska senare se på en film som är på oss när vi dyker. 

Ciao Anton